Spackling

Spackling – så gör du!

Om du spacklar med omsorg, behöver du inte slipa så mycket. Och om du inte slipar så mycket, behöver du heller inte svettas så mycket och inte heller slita så mycket på dammsugaren.

Men spacklet krymper lite när det torkar, så du får räkna med att spackla två gånger. Vid små ispacklingar kan du lägga på en liten råge, så kanske du klarar dig med en spackling. Vid stora spacklingar, blanda i lite gips, så krymper det mindre.

Använd en bred spackel, ta mycket spackel på, så går arbetet snabbare och bättre än om du är ”rädd” och smyger på lite grand många små portioner.

spackling-guide

När du spacklar stora ytor, som väggar och tak, är det praktiskt att använda två spacklar, en bred och en smalare. Du spacklar med den bredare och skrapar av överblivet spackel och bakar ihop det tillsammans med den smalare.

Spegeldörrar och andra ytor som har prång är knepiga att spackla med en spackelspade. Använd fingrarna i stället, där det fungerar. Även i vägghörn är fingrarna den bästa spackeln.

Snickerier kan spacklas med elastiskt spackel. Du kan lägga en sträng i springor mellan t ex dörrfoder och vägg, mellan dörrspegel och ram och så vidare. Dra sedan med ett fuktat finger och du får en mycket slät och fin spackling.

Tänk också på att trä rör sig med skiftningarna i luftfuktigheten. Därför får du räkna med att din fina spackling kommer att spricka upp förr eller senare.

Bredspackling
Bredspackling kallas det när man spacklar hela väggytan. Det är aktuellt när man ska tapetsera en vävsatt vägg eller måla eller tapetsera en putsad vägg. Ytan ska vara ren och någorlunda fast. Partiklar eller annat skräp ska helst inte sticka ut eller lossna. Slipa av ytan vid behov innan spacklingen, annars kan spacklet bli för tjockt.

1. Lägg på spacklet över hela ytan, dock inte mer än att du hinner med att bearbeta spacklet.
2. Dra av försiktigt med en jättebred spackel (30-50 cm) nedifrån och upp. Se till att få ytan så jämn som möjligt redan vid påläggningen och avdragningen, så blir slipningsarbetet mindre.
3. Slipa av ytan med slipkloss på skaft efteråt.
4. Sannolikt får du bättra här och var med ny påspackling och avslipning.

Så tar du bort gammal färg + redskapen som underlättar jobbet!

Så tar du bort gammal färg + redskapen som underlättar jobbet!

gammalfargNär det är tid att måla om i hemmet så skulle det vara bra om all gammal färg gick att trolla bort. Men så är det givetvis inte. Och det brukar vara mer än nog att ta skrapa bort löst sittande färg och därefter tvätta resten. Men, om du skulle vara tvungen att ta bort all gammal färg, så finns det en del metoder att välja bland.

Förr skrapade man för hand med en bra skrapa, som man vässade när så behövdes. Och än idag är detta alltjämt en välanvänd metod. Men det finns också en hel del moderna hjälpmedel som kan göra jobbet lite enklare:

Varmluftspistol
Med varmluftspistol kan man ganska lätt ta bort färger på snickerier m m. Värm färgen så att den precis börjar resa sig. Skrapa bort färgen medan den fortfarande är varm och mjuk med en spackel eller skrapa. Upprepa behandlingen vid behov tills du fått bort all färg. Tänk på risken för brännskador på dig själv och underlaget luften som kommer ur pistolen är brännhet] Och se upp med fönster. Det är knepigt att arbeta med varmluftspistol på dem, därför att glaset kan spricka av de temperaturspänningar som uppstår.

Specialmedel
Kemiska geléartade färgborttagningsmedel får ligga på färgen en Stund. Sedan skrapas allt bort med en spackel eller skrapa och sköljning med vatten återstår. Eventuellt får man upprepa behandlingen. Det finns flera sådana medel i handeln. Vanligtvis innehåller de mycket alkaliska medel som natrium- eller kaliumhydroxid och är frätande. Följ noga anvisningarna på förpackningarna.

För borttagning av plastfärg finns dock medel som är miljömässigt godtagbara.

Kaustiksoda
Kaustiksoda, lut, kan också användas. För att få sodan att ligga kvar på färgen, kan den blandas med tapetklister till en gelé. Arbeta annars på samma sätt som för de färdiga produkter som finns. Använd inte kaustiksoda på ttä utvändigt. Den löser upp ligninet i träet, som blir luddigt. Sodan tränger dessutom in i virket kapillärt och blir kvar där. Den är svår att tvätta bort eller neutralisera. När en sådan yta som målats, fuktas ned vid regn, kan sodan krypa ut som saltutfällning och fördärva färgen.

Gör rent från färgborttagningsmedlen!
Det är viktigt att allt färgborttagningsmedel är borta när du börjar målningen. Skölj noga. Lite ättika i sköljvattnet neutraliserar rester av kaustiksoda. När det däremot gäller stora ytor som hela fasader finns inga metoder för borttagning av gammal färg. Borttagning med kaustiksoda eller andra kemiska medel eller med varmluft är mycket arbetsamt. Sandblästring är en metod. Men den tar bort inte bara målarfärgen utan också en bit av träet, som får en kraftigt fårad yta, där träådringen framträder alltför tydligt för målning med täckfärg. Dessutom har man en del problem med sanden som ryker omkring.

Leja bort jobbet?
Det finns firmor som specialiserat sig på färgborttagning. De har maskinell utrustning som gör jobbet överkomligt. Om du ska ta bort stora mängder färg, är det nog en god idé att leja bort detta knäckande arbete, så du har krafter kvar till själva målningen.

Så rengör du ytan eller materialet innan du målar!

Så rengör du ytan eller materialet innan du målar!

Rengöring av den yta som ska målas är en viktig del av måleriarbetet, framför allt vid ommålning. Den yta som ska målas ska vara fri från fett och smuts och helst lite nedmattad för att färgen ska få bra fäste. En bra förberedelse för ommålning är att slipa ytan med slippapper.

Det är ganska jobbigt och inte alltid nödvändigt, så därför brukar man nöja sig med att tvätta av ytan noga med något lämpligt rengöringsmedel. Fabriksmålade ytor måste dock slipas.

Målartvätt ”målartvätt” är tvättmedel som marknadsförs som specialmedel att användas just före målning. Dessa medel kan vara flytande eller i pulverform och innehåller vanligtvis soda eller ammoniak. Förutom att de löser smuts och fett, mattar de ned ytan så att den nya färgen får bra fäste.

Såhär gör du när du rengör yta inomhus för målning
Ha två hinkar med svampar i, den ena med tvättlösningen, den andra med rent vatten. Du kan också använda plafondpensel för tvättlösningen.

1. Doppa svampen i tvättlösningen. Vrid ur så att svampen gott och väl inte droppar.
2. Stryk ut på den yta som ska tvättas. Gnugga sparsamt. Ska du efter tvättningen utföra en genomsynlig behandling, gå nedifrån och upp, annars kan rinningar göra fula ränder. Låt lösningen verka några minuter.
3. Ta rent vatten i andra svampen, lika urvriden som svampen med tvättlösningen. Det ska alltså inte rinna en massa vatten när du sköljer.
4. Våttorka ytan uppifrån och ned. Skölj svampen ofta i sköljvattnet. Känn då och då med handen om ytan är ”hal” eller ej. En ”hal” yta och ”halt” sköljvatten tyder på för mycket tvättmedel, så du måste byta sköljvatten.

Förutom målartvätt – vad finns det för olika slags rengöringsmedel? Här följer en förteckning över de vanligaste.

Målarsoda (natriumkarbonat)
Förväxla ej med kaustiksoda som är frätande! Målarsoda kan jämföras med målartvätt.

Såpa
Ett bra rengöringsmedel utan miljökonsekvenser. Den rengör utmärkt men mattar inte ned ytan, som därför behöver slipas lätt med slippapper. Den gröna såpan skiljer sig numer från den gula endast genom färgen.

T-sprit
T-sprit löser fett och petroleumprodukter m m och är ett utmärkt rengöringsmedel. Använd det gärna utspätt med vatten. Koncentrerad T-sprit får ej användas på akrylatfärg som då löses upp något och blir kladdig. Färg från en del spritpennor kan T-spriten rå på och ibland maskeringstejp.

Mögeltvättmedel
Färgfabrikanterna brukar ha specialmedel mot mögel. Fråga i affären. Klorin går också utmärkt. Men det liksom de flesta mögelhämmande medlen innehåller kemiska föreningar som sannolikt inte är nyttiga för miljön. Använd dem inte i onödan.

Ammoniak
Späd en del koncentrerad ammoniak (den kan bara komma upp i 28%} med 10 delar vatten. Med sådant ammoniakvatten tvättar du bort fett och mögel m m.

Avfettningsmedel
Detta är ett medel som löser upp fett och emulgerar det så att fettet går att skölja av med vatten. Det kan behövas ibland på mycket feta ytor i t ex kök som inte tvättats på många år eller i pannrum. Medlet finns i flera varianter där några är uppbyggda på tensider som anses miljövänligare än de petroleumbaserade.

Materialvård – så tar du hand om dina penslar och roller!

rengoringDen professionella målaren skaffar sig alltid kvalitativa, rejäla målarverktyg. Material av god kvalitet skapar möjligheter för de allra bästa resultaten, tål att användas om och om igen, tål att rengöras om och om igen, och, inte minst, skapar förutsättningar för arbetsglädje när du jobbar!

Halvbra grejer som sköts halvbra tar ofta bort halva nöjet. Detta är självklarheter för de flesta och de nickar instämmande, tills de kollar i plånboken. Sen är det en paradox att många köper dåliga penslar och billiga rollers med motivationen att man ändå ”är nybörjare och inte så van vid att måla”.

Vi resonerar tvärtom. Är du en novis på att måla så behöver du riktigt bra verktyg för att få ett bra slutresultat. Det är snarare den professionella målaren som med sin kunskap och erfarenhet till viss del kan kompensera dåliga verktyg med en gediget kunnande.

Sålunda: ju mindre vana du har av att måla, desto större bör din budget vara när du köper målarverktyg. Åtminstone om du har tänkt att få ett bra resultat.

Här följer några råd och tips för hur du sköter om penslar och roller:

VÅRD AV MÅLARPENSEL

Innan du använder ny pensel
Tvätta ur den i ljummet vatten med diskmedel. En ny pensel vill gärna håra av sig och är lite stel. Tvätten i ljummet diskmedelsvatten mjukar upp den och får de mest löst sittande håren att ge upp direkt. Men det blir nog några strån som lossnar ändå när du målar, och dem fiskar du bäst upp med penseln.

Rengöring av målarpensel
1. Stryk av det mesta av färgen mot en kant, t ex färgburken ellerannan burk. Måla slut på färgen i penseln på en tidning. Vik tidningen runt och krama ur mer färg.
2. Doppa ned penseln i en burk fylld med lite lösningsmedel eller penseltvätt som är snällare mot naturen. Tryck ned den mot botten och vik stråna åt båda hållen upprepade gånger.
3. Stryk av penseln mot burkkanten och torka av mot tidningen igen på samma sätt som första gången.
4. Upprepa proceduren med lösningsmedel vid behov.
5. Tvätta penseln med ljummet vatten och diskmedel eller såpa.

Förvara penseln
Rengjord pensel förvaras hängande! Man kan eventuellt också förvaras liggande men absolut inte stående på borsten. Då böjer sig stråna och penseln blir svår att använda och resultaten försämras. Pensel ”under gång” förvaras i plastpåse eller en burk med vatten. Med ”under gång” menar vi en paus i arbetet över middagen, natten eller upp till ett dygn, då färgen börjar torka och penseln rosta. Om du har alkyd- eller oljefärg, kan du förvara penseln i linolja, helst hängande, och då klarar sig penseln längre utan att torka. När du ska igång igen efter pausen, stryk och torka av penseln och måla en skvätt på en skräpyta först.

VÅRD AV MÅLARROLLER

Innan du använder en roller
Tvätta ur den i ljummet vatten med diskmedel. Då lossnar luddet, särskilt viktigt vid alkydfärg. Om du målar med latexfärger (vattenlösliga) är det lättare att rengöra rollern, om du innan målning blöter ned den och kramar ur den, så att den är fuktig när du startar. Detta gäller även vid oljefärg.

Rengör rollern
1. Måla rullen torr mot en tidning eller annan yta som gärna kan få lite färg. Underlaget ska helst vara hårt.
2. Ta på en engångsplasthandske och dra av så mycket färg som möjligt med fingrarna eller använd specialredskap.
3. Fyll rekommenderad mängd lösningsmedel i ett torrt tråg. Gör motsvarande procedur som för penselrengöring.

Målarfärg Guide

Vad är målarfärg för nåt egentligen?

malarfargTill en början kanske vi ska enas om vad färg egentligen är förutom att ordet färg betyder kulör. Med målarfärg avser vi en vätska som man stryker huset med utvändigt eller invändigt. Man använder den för att skydda fasaden mot fukt och solstrålning och för att skapa den miljö vi alla ska vistas i.

Färgen bildar i allmänhet en yta, en film, på underlaget, som gör att det håller längre och att det går mer eller mindre lätt att göra rent.

Miljöskapandet sker oftast med pigmenterade målarfärger, men det finns undantag. Ett vackert trägolv behandlas lämpligen med en färg utan pigment, en klarlack eller olja. En enbart skyddande – icke miljöskapande – ytbehandling utför vi t ex när vi bestryker trävirke med träimpregneringsmedel för att skydda det mot rötangrepp.

Färgens beståndsdelar
Det finns en mängd olika färgtyper, som alla har sina speciella beståndsdelar. De viktigaste är bindemedel, lösningsmedel och pigment. Av alla dessa finns en mängd olika typer. Till detta ska läggas de tillsatsmedel som brukar behövas. Det finns färger utan bindemedel, utan lösningsmedel och utan pigment, men inte samtidigt förstås. Färgen måste ju innehålla någon eller några av ingredienserna. Av detta framgår att målarfärger kan vara mycket olika varandra, vad de alla har gemensamt är egentligen endast att de är flytande och att de torkar efter att man Strukit dem på en yta.

Lösningsmedel
Nästan alla målarfärger innehåller ett lösningsmedel som löser upp färgens beståndsdelar och gör den flytande och därmed lämplig att stryka ut på en yta. Bland lösningsmedlen skiljer man på vatten och andra lösningsmedel, t ex lacknafta.

lacknafta-losningsmedelFärgerna kallas därför vattenburna respektive lösningsmedelsbuma. När lösningsmedlet avdunstar, torkar färgen. De lösningsmedelsbaserade färgerna luktar ibland väldigt starkt, innan de torkat. Vissa lösningsmedel är heller inte så nyttiga att inandas.

Terpentin användes tidigare som lösningsmedel för oljefärger, men har successivt ersatts med lacknafta. Det har funnits och finns flera sorters terpentiner, och det gemensamma för dem är att de utvinns ur trä. Citrusterpentin utvinns ur skalen av citrusfrukter och får också sin doft därifrån.

Lacknafta utvinns ur petroleum och har sina kusiner i varnolen, dilutin och kristallolja. Lacknafta används framför allt som lösningsmedel för oljefärger. En ren linoljefärg behöver egentligen inget lösningsmedel alls, men för att få kortare torktid tillsätts ändå lacknafta.

Thinner och liknande lösningsmedel används för att förtunna härdande färger och andra starka färger.

Vatten är det enda lösningsmedlet som är ofarligt för hälsa och miljö! Därför strävar färgindustrin efter att hitta färgtyper som kan ha vatten som lösningsmedel utan att kvaliteten blir sämre.

Bindemedel
En annan fundamental ingrediens i målarfärg är bindemedlet, som binder samman pigmentet och fäster det vid underlaget. Bindemedlet gör att färgen bildar en hinna, en film, på ytan. Utan bindemedel får man ingen skyddande yta utan underlaget är exponerat för slitage. Exempel på bindemedel är linolja, alkyd, latex m fl. Man benämner oftast färgtypema efter bindemedlet, t ex linoljefärg, alkydfärg och latexfärg. Några traditionella färgtyper är äggoljetempera, limfärg, drickafärg.

Pigment
Den tredje viktiga beståndsdelen i målarfärg är pigmentet, det pulver som ger färgen dess kulör, hjälper till att dölja underlaget och skyddar det mot ultraviolett solljus. En täckande färg måste ha mycket pigment och/eller fyllnadsmedel, medan man i lasyrfärgerna ”snålat” med pigment så att t ex träådringen syns igenom. En färg helt utan pigment kallas klarlack eller fernissa. De genomsynliga färgerna skyddar inte mot solljusets nedbrytande verkan.

Det finns mängder av pigment men för byggnadsändamål är antalet begränsat beroende på att de ska fungera tillsammans med ingredienserna i färgen samt underlaget. De ska vara billiga och tåliga och inte förändras av solljus. Namnen har oftast sina ursprung i pigmentens kemiska innehåll eller orten där de hämtas. Nästan alla pigment är idag tillverkade i fabriker.

Förr var det vanligt att man fick sina pigment från naturen. De slammades fram av olika jordarter och brändes därefter. Kulören skiftade med ursprungsort och bränningsförhållanden. De kallas följdriktigt för jordpigment och jordfärger. Numer används nästan bara syntetiska pigment.

Det finns idag stora möjligheter att köpa alkydfärger och latexfärger i den kulör man önskar. De stora färgtillverkarna har egna brytsystem där alkyd- och latexfärger kan brytas till nästan vilken kulör som helst. Brytsystemen har dock sina begränsningar, Starkt kulörta färger kräver mycket pigment som ibland är dyra.

Linoljefärger fungerar däremot inte alltid i något brytsystem. Där får man oftast nöja sig med att välja bland de färdigblandade kulörer som finns på tillverkarens färgkarta. Men butiken kan alltid beställa färdigbruten färg från fabrik. Och att blanda linoljefärg av olika kulörer går givetvis bra.

Färgsättning inomhus

En yta får sin karaktär av dess kulör, struktur och glans. En blank yta motstår smuts bra, medan en matt yta möjligen kan kännas mer välkomnande. Blänket i en yta kan också vara besvärande, man ser inte kulören utan bara spegling från någon ljuskälla.

Därför bör vanliga väggar utföras matta och latexfärger för väggmålning brukar också vara matta liksom tapeter. Behöver du kunna tvätta väggen, t ex i kök eller bad, bör du öka glanstalet till minst 20. En sådan färg har mindre porer, smutsen fastnar inte så lätt och därmed uppstår inte mögelproblem lika lätt heller. Det är smutsen som möglar – inte färgen.

I tak vill man oftast ha en helmatt yta, och därför har limfärgen passat bra. Den är nämligen helmatt. På snickerier däremot är de praktiskt med blanka ytor, eftersom de utsätts för nedsmutsning och slitage. Ytor från halvmatta (glanstal 25) till högblanka (glanstai 85) kan användas.

Ju blankare yta, desto större krav på ytjämnhet i underlaget men å andra sidan större motståndskraft mot nedsmutsning och slitage. Golv görs matta eller blanka. Egentligen framträder en parketts karaktär bäst om ytan görs matt, men den står emot nedsmutsning och fläckar bättre om den är blanklackad.Där slitaget är hårt, mattas den blanka ytan dock så småningom ned.

7 snabba tips för en lyckad färgsättning

1. Se hela bostaden som en helhet, där alla rummen ingår i en komposition och således är beroende av varandra.
2. Använd liknande målning och tapetsering över hela bostaden, välj t ex tapeter ur en och samma kollektion, välj färger som samarbetar även om de målas i olika rum.
3. Möbleringen framhävs bra, om du väljer deras komplementfärger till väggarna. Vill du lyfta fram något, omge det med dess komplementfärg och/eller ljust mot mörkt, mörkt mot ljust, mönstrad yta mot enfärgad.
4. Ett annat grepp är att arbeta ”ton i ton”, ta upp färgtoner från niöbler och textilier vid val av tapeter m m.
5. I rum med ”livlig” möblering tonar du ned färgen på väggarna och tvärtom.
6. Var lite försiktig med blå och andra kalla färger. Kompensensa om möjligt med varma komplement, t ex i badrummet kan du sätta varma rustikgula klinkerplattor på golvet mot blå färger på väggarna.
7. Träna! Att en idrottsman måste träna är en självklarhet. Men ror ett stillasittaiide arbete, som t ex miljöskapandet, lever hos många tron att det bara är att köra igång. Så är det inte. Man måste faktiskt lära sig jobbet för att bli bra, träna helt enkelt. Det gör du genom att ta tid på dig, titta hos andra och i offentliga miljöer, tala med andra om deras erfarenheter, ta hem prover, måla lite färgprover själv, experimentera och känn efter. För det handlar om känslor. Man känner när man hamnat rätt!

Måla dörrar

Nya, obehandlade dörrar grundas först med en matt oljefärg. Därefter spacklas eventuella hack och märken. Slipa med slipkloss och måla de slipade ställena på nytt med grundningen. Därefter lägger man på två strykningar med halvblank oljefärg i önskad kulör. Matt färg kan visserligen vara snyggt, till exempel i kombination med träpanel, men bör ändå undvikas eftersom det blir svårt att undvika fläckar på dörren.

mala-dorrar

Till och med fingeravtryck lämnar märken på en matt dörr. För att färgen inte ska rinna är det praktiskt att häkta av dörren från gångjärnen och lägga den på golvet, på ett bord, över två stolar eller två bockar. Skruva av dörrhandtag och beslag. Lås och slutbleck ska inte målas över.

Tidigare målade eller lackerade dörrar tvättas först med ammoniaklösning. Blanka ytor mattas ner med fint slippapper eller grundas med häftgrundning så att färgen får gott fäste. Annars kan slag och märken medföra att färgen flagnar av.

Gammal färg som sitter löst avlägsnas med en färgskrapa. Hack och märken spacklas. Använd slipkloss vid planslipning. Använd en matt oljefärg som grundning på de spacklade ställena och eventuellt bart trävirke. Efter torkning slipas kanterna på de grundmålade ställena så att det inte blir grader när toppfärgen läggs på i två strykningar.

Fyllningsdörrar (spegeldörrar) kommer bäst till sin rätt om de målas i matchande färger. Rådfråga gärna personalen i färghandeln eller en målare, eller använd tillverkarens färgkarta som ofta innehåller goda råd om harmonierande färger.

Om man själv har bestämt sig för en huvudfärg via färghandelns färgbar, kan vissa av de datorstyrda blandningsmaskinerna på ett ögonblick ge förslag på harmonierande färger och kontrastfärger. Använd en avvikande färg på kanterna, eller gärna tre färger – på respektive speglar, kanter och ram.

När man målar en spegeldörr målas speglarna först, därefter speglarnas kanter och slutligen ramen och dörrens kanter.

Måla tak


Måla tak

Som Målare Göteborg brukar uttrycka saken: Att måla tak utan en del stänk är inte lätt. Taket är därför det som bör behandlas först om rummet ska renoveras. Är det bara taket som ska målas måste väggar, golv och möbler täckas med plastfolie. För målning av släta tak använder man målarrulle. Till panelade tak måste man använda pensel. Målarrullar finns i olika storlekar och utföranden. Till matta färger på släta ytor används rulle med lugg av syntetmaterial. Rulla på färgen jämnt, försök inte klämma ut så mycket som möjligt ur rullen mellan varje gång den doppas i färgen. Då blir färgskiktet ojämnt i tjocklek, med risk att resultatet blir fläckigt. Med ett förlängningsskaft på målarrullen är det ofta möjligt att måla taket utan stege – och utan att alla möbler behöver flyttas.

I övergången mellan tak och vägg är det svårt att komma åt med målarrullen. Detta område målas först med pensel. Finns det taklister som inte ska målas kan dessa försiktigt tas bort eller täckas över med maskeringstejp. Om det är en direkt övergång till väggen får tejpen fästas på väggen. Var försiktig med maskeringstejp på pappers- och textiltapet. Ta bort tejpen omedelbart efter att målningsarbetet är avslutat, och innan målningen har torkat.

I de flesta fall kan målningen längs kanten av taket lämpligen göras med pensel, men man får vara försiktig med tanke på lister, tapeer etc. Kladda så lite som det bara går brukar Målare Göteborg alltid tjata om. Man kan få en snygg avgränsning genom att använda en pensel med skumplast i stället för borst, alternativt en minirulle med skumplast.


Nytt tak utan lösa partiklar kan målas direkt utan förarbete. Är betongen eller putsen starkt sugande kan det löna sig att förtunna den första strykningen med 10 % av lösningsmedlet (vatten). Två-tre strykningar behövs för att få ett jämnt täckande färglager.

Är taket tidigare målat ska det rengöras innan ny färg läggs på. Då får man den bästa vidhäftningen och det snyggaste resultatet. Om taket målas utan rengöring kan det uppstå fläckar därför att smuts blandas med färgen. I så fall måste man stryka två gånger för att få ett tillfredsställande resultat. Är taket starkt nedsmutsat av nikotin eller andra tjär- eller oljeprodukter kan man få genomslag i målningen om det inte är grundhgt tvättat. Använd en spärrgrundfärg för att undvika glansfläckar.

Måla panel – så gör du!

På panel och lister kan man använda både oljefärger och vattenbaserade produkter. Vid normal rumstemperatur torkar vattenbaserade färger snabbt.

Detta kräver att bearbetningen sker direkt om resultatet ska bli bra. Oljefärger ger bättre utflytning, är mer motståndskraftiga och är lättare tvättbara.

Ny panel
panelGrövre kvistar behandlas med kvistlack så att de inte ”blöder” harts genom färgen. Mindre kvistar och ojämnheter spacklas. Hur mycket arbete man ska lägga ner på spacklingen beror på i vilken grad man vill att trästrukturen, mindre kvistar etc ska synas igenom.

Efter slipning grundas ytan med matt oljefärg. Först då syns det hur välgjord spacklingen och slipningen är. Om resultatet inte är tillräckligt bra får man börja om på nytt. Efter den första grundstrykningen kan det uppstå en viss fiberresning, som putsas bort med fint slippapper. Lägg slutligen på två strykningar i lämplig glansgrad som toppstrykning – eventuellt kan man använda vattenbaserad akrylfärg.

Gammal väggpanel
Vare sig panelen är obehandlad, laserad, lackerad eller målad, så måste den först och främst tvättas innan den behandlas pa nytt. Använd ammoniaklösning eller specialtvättmedel från färghandeln.

Skador i form av slag och märken spacklas efter att det skadade stället mattslipats. Sedan de spacklade ytorna torkat slipas de med slippapper, till exempel i grovlek 180-240. Det skadade stället målas därefter med en matt grundfärg innan toppstrykningen läggs på. Fläckmålningen ska dras ut väl i kanterna så att det inte uppstår fula grader under toppstrykningen.

De flesta spackelmassor sjunker ihop en del när de torkar. Det kan därför bli nödvändigt att lägga på spackelmassan i två eller flera omgångar. Märken efter spikar, skruvhål etc lagas med finspackel.

Sprickor kan däremot knappast lagas med spackelmassa eftersom träet ”lever” och rör på sig. Det krymper och utvidgar sig beroende på temperatur och fuktighet. Ska man försöka bättra på sådana skador (som på många sätt är naturiiga i trävirke), bör man i första hand använda en tätningsmassa av akryl. Akryl kan uppta en viss rörelse utan att spricka upp.

Om gammal färg lossnar från trävirket är det högst sannolikt fukt som är orsaken. Det kan vara kondens i väggen som orsakas av utvändigt läckage eller av bristfällig isolering mot angränsande rum med hög luftfuktighet som badrum, tvättrum etc.

Om färgen flagnar av från en tidigare målad yta är orsaken dåligt fäste mellan ny och gammal färg. Orsaken kan vara att gammai blank färg inte rengjorts och mattats ner innan den nya färgen lades på, eller färgsystem som inte harmonierar med varandra. Latex- och akrylfärger är elastiska, medan oljefärger inte är det. Det kan därför uppstå spänningsskillnader mellan dessa färgtyper som orsakar uppsprickning och avflagning.

Om man känner till underlagsfärgen bör man helst använda samma typ av färg i nästa strykning. Är man osäker, men vill ha en vattenbaserad färg, bör man använda en akrylprodukt. Akryl fäster bättre än latex på besvärligt underlag.

Målning av Puts & Betong

Att man målar puts och betong beror dels på estetiska skäl, dels på att målningen ger putsen skydd mot yttre påfrestningar som efter hand kan angripa puts och betong. Både i puts och betong används cement och kalk som bindemedel. Det innebär att ytorna blir alkaliska, det vill säga att de innehåller lut.

Och eftersom lut används för färgborttagning måste den färg vi ska använda vara alkaliefast, så att den inte angrips av ämnen i underlaget. Idag är det huvudsakligen två typer av färg som används: dels organiska, med akryl, latex, termoplast, pliolite- eller silikonemulsion som bindemedel, dels oorganiska som kalk-, cement- och silikatfärger. Oljefärger ska aldrig användas på puts.

Utvändiga putsfärger får inte vara för fukttäta. Liksom när det gäller träväggar vandrar fukt och vattenånga genom väggarna från de uppvärmda rummen, speciellt under den kalla årstiden. Om fukten möter ett tätt färglager ansamlas den på färglagrets baksida och orsakar frostsprängningar och avflagning. Dessutom får både betong och puts med tiden fina krympsprickor, spännings- och sättningssprickor. Genom dessa sprickbildnings tränger fukt in i väggen.

Målning av ny puts och betong
På nya betongytor kan det sitta kvar en del formolja från gjutformarna. Denna måste i så fall tvättas bort med såpa och matten, eller med ett specialmedel. Större skador i betongen lagas med murbruk. Men for övrigt bjuder målning av ny puts och betong sällan på speciella problem. Ny puts, även lagningar, ska torka minst 6-8 veckor innan den målas med kalk- eller silikatfärg. Om man ska måla med latex- eller akrylfärg bör man vänta ännu längre.

För den första strykningen bör färgen förtunnas. Hur mycket beror på om underlaget et är starkt sugande. Nästa strykning görs med oförtunnad färg, som läggs på med rulle, pensel eller spruta.

Även cementbaserad färg bör förtunnas i första strykningen. Väggen fuktas ordentligt vid varje strykning för att få god vidhäftning, på samma sätt som vid gjutning och putsarbete. Använder man cementfärg får man en viss kritning i ytan som gör att vidhäftningen blir dålig om man senare skulle vilja gå över till andra färgtyper. Då måste väggen först grundas, dvs man måste binda de lösa cementpartiklarna, innan man påbörjar målningsarbetet.

En sådan grundning kan göras av den inköpta putsfärgen. Man blandar lika delar färg och förtunning. Vilken sorts förtunning som ska användas framgår av färgförpackningen. Grundningen ska läggas på flödigt så att den tränger in i den putsade ytan och binder lösa partiklar som senare kan orsaka avflagning.

Strukturfärg för puts eller dekorputs har en mer utfyllande effekt och täcker småskador och hål i gjuten betong. För att få en slät och homogen yta kan putsen användas för spackling av småskador innan täckstrykningen läggs på. Strukturfärg och dekorputs kan också läggas på med specialrulle, spruta eller bearbetas på olika sätt med pensel, borste, svamp etc om man vill ha speciella effekter.