Målarfärg Guide

Vad är målarfärg för nåt egentligen?

malarfargTill en början kanske vi ska enas om vad färg egentligen är förutom att ordet färg betyder kulör. Med målarfärg avser vi en vätska som man stryker huset med utvändigt eller invändigt. Man använder den för att skydda fasaden mot fukt och solstrålning och för att skapa den miljö vi alla ska vistas i.

Färgen bildar i allmänhet en yta, en film, på underlaget, som gör att det håller längre och att det går mer eller mindre lätt att göra rent.

Miljöskapandet sker oftast med pigmenterade målarfärger, men det finns undantag. Ett vackert trägolv behandlas lämpligen med en färg utan pigment, en klarlack eller olja. En enbart skyddande – icke miljöskapande – ytbehandling utför vi t ex när vi bestryker trävirke med träimpregneringsmedel för att skydda det mot rötangrepp.

Färgens beståndsdelar
Det finns en mängd olika färgtyper, som alla har sina speciella beståndsdelar. De viktigaste är bindemedel, lösningsmedel och pigment. Av alla dessa finns en mängd olika typer. Till detta ska läggas de tillsatsmedel som brukar behövas. Det finns färger utan bindemedel, utan lösningsmedel och utan pigment, men inte samtidigt förstås. Färgen måste ju innehålla någon eller några av ingredienserna. Av detta framgår att målarfärger kan vara mycket olika varandra, vad de alla har gemensamt är egentligen endast att de är flytande och att de torkar efter att man Strukit dem på en yta.

Lösningsmedel
Nästan alla målarfärger innehåller ett lösningsmedel som löser upp färgens beståndsdelar och gör den flytande och därmed lämplig att stryka ut på en yta. Bland lösningsmedlen skiljer man på vatten och andra lösningsmedel, t ex lacknafta.

lacknafta-losningsmedelFärgerna kallas därför vattenburna respektive lösningsmedelsbuma. När lösningsmedlet avdunstar, torkar färgen. De lösningsmedelsbaserade färgerna luktar ibland väldigt starkt, innan de torkat. Vissa lösningsmedel är heller inte så nyttiga att inandas.

Terpentin användes tidigare som lösningsmedel för oljefärger, men har successivt ersatts med lacknafta. Det har funnits och finns flera sorters terpentiner, och det gemensamma för dem är att de utvinns ur trä. Citrusterpentin utvinns ur skalen av citrusfrukter och får också sin doft därifrån.

Lacknafta utvinns ur petroleum och har sina kusiner i varnolen, dilutin och kristallolja. Lacknafta används framför allt som lösningsmedel för oljefärger. En ren linoljefärg behöver egentligen inget lösningsmedel alls, men för att få kortare torktid tillsätts ändå lacknafta.

Thinner och liknande lösningsmedel används för att förtunna härdande färger och andra starka färger.

Vatten är det enda lösningsmedlet som är ofarligt för hälsa och miljö! Därför strävar färgindustrin efter att hitta färgtyper som kan ha vatten som lösningsmedel utan att kvaliteten blir sämre.

Bindemedel
En annan fundamental ingrediens i målarfärg är bindemedlet, som binder samman pigmentet och fäster det vid underlaget. Bindemedlet gör att färgen bildar en hinna, en film, på ytan. Utan bindemedel får man ingen skyddande yta utan underlaget är exponerat för slitage. Exempel på bindemedel är linolja, alkyd, latex m fl. Man benämner oftast färgtypema efter bindemedlet, t ex linoljefärg, alkydfärg och latexfärg. Några traditionella färgtyper är äggoljetempera, limfärg, drickafärg.

Pigment
Den tredje viktiga beståndsdelen i målarfärg är pigmentet, det pulver som ger färgen dess kulör, hjälper till att dölja underlaget och skyddar det mot ultraviolett solljus. En täckande färg måste ha mycket pigment och/eller fyllnadsmedel, medan man i lasyrfärgerna ”snålat” med pigment så att t ex träådringen syns igenom. En färg helt utan pigment kallas klarlack eller fernissa. De genomsynliga färgerna skyddar inte mot solljusets nedbrytande verkan.

Det finns mängder av pigment men för byggnadsändamål är antalet begränsat beroende på att de ska fungera tillsammans med ingredienserna i färgen samt underlaget. De ska vara billiga och tåliga och inte förändras av solljus. Namnen har oftast sina ursprung i pigmentens kemiska innehåll eller orten där de hämtas. Nästan alla pigment är idag tillverkade i fabriker.

Förr var det vanligt att man fick sina pigment från naturen. De slammades fram av olika jordarter och brändes därefter. Kulören skiftade med ursprungsort och bränningsförhållanden. De kallas följdriktigt för jordpigment och jordfärger. Numer används nästan bara syntetiska pigment.

Det finns idag stora möjligheter att köpa alkydfärger och latexfärger i den kulör man önskar. De stora färgtillverkarna har egna brytsystem där alkyd- och latexfärger kan brytas till nästan vilken kulör som helst. Brytsystemen har dock sina begränsningar, Starkt kulörta färger kräver mycket pigment som ibland är dyra.

Linoljefärger fungerar däremot inte alltid i något brytsystem. Där får man oftast nöja sig med att välja bland de färdigblandade kulörer som finns på tillverkarens färgkarta. Men butiken kan alltid beställa färdigbruten färg från fabrik. Och att blanda linoljefärg av olika kulörer går givetvis bra.